FOU Logotyp

Kan ändrat beteende förbättra problematiska förflyttningssituationer på demensboende?

Förflyttningar kan vara en stor utmaning, både för personen med demenssjukdom och för den som ger stöd under förflyttningen. I denna artikel undersöks om ändrat beteende kan förbättra två problematiska förflyttningssituationer på demensboende.

Personer med demenssjukdom som bor på demensboenden behöver ofta hjälp och stöd av omvårdnadspersonal vid vardagliga förflyttningar, som exempelvis att resa sig från sängen, sätta sig i favoritfåtöljen eller gå till matsalen. Omvårdnadspersonal har beskrivit hur dessa förflyttningssituationer kan vara svåra att genomföra och ibland fysiskt tunga. Problematiska beteenden som exempelvis att personen med demenssjukdom inte klarar att följa instruktioner, lutar sig bakåt i stället för framåt eller sätter sig plötsligt under förflyttningen kan vara utmanande.

Fysioterapeuter, som arbetar på demensboenden, hjälper ofta omvårdnadspersonal och personer med demenssjukdom när förflyttningarna är svåra att genomföra. Ibland kan det behövas en eller flera åtgärder, exempelvis ändring av miljön med ett nytt förflyttningshjälpmedel, åtgärder inriktade på att ändra hur förflyttningen görs eller hur instruktioner om förflyttningen ges – så kallade beteendeinriktade åtgärder.

Vårdpar

I den här studien har effekter av beteendeinriktade åtgärder vid problematiska förflyttningar undersökts i två så kallade vårdpar. Ett vårdpar består av en person med demenssjukdom och den omvårdnadspersonal som stödjer personen i förflyttningssituationen. Genom begreppet vårdpar skiftas fokus från att betrakta personen med demenssjukdom och omvårdnadspersonalen som två separata enheter till att betrakta dem som en enhet, ett vårdpar. Utgångspunkten är att personerna som deltar i förflyttningssituationen kommer att interagera och påverka varandras beteende ömsesidigt i samspel med miljön.

Studien

För att kartlägga de problematiska beteendena i förflyttningssituationen filmades flera förflyttningar med respektive vårdpar vid olika tillfällen. Varje filmat förflyttningstillfälle bedömes med tre olika bedömningsinstrument för att identifiera problematiska förflyttningsbeteenden, smärta och tecken på motstånd mot att ta emot vård. Ett exempel var att personen med demenssjukdom greppade hårt om något eller gick i väg från situationen.

Åtgärder

Skräddarsydda åtgärder utvecklades till varje vårdpar och introducerades av fysioterapeuten. Sedan filmades vårdparen igen vid flera tillfällen för att se om åtgärderna hade någon effekt. Att filma personer med demenssjukdom och omvårdnadspersonal kräver noggranna etiska överväganden och stor hänsyn till personlig integritet och skedde därför först efter att studien genomgått en etisk prövning hos Etikprövningsmyndigheten.

I det ena vårdparet minskade obehag visat med kroppsspråk och ord eller läten hos personen med demenssjukdom. Detta skedde samtidigt som omvårdnadspersonalen hade ändrat hur de gjorde i förflyttningssituationen. Åtgärderna som omvårdnadspersonalen gjorde var bland annat att ge information innan förflyttning, hålla ögonkontakt under förflyttningen och ge tid mellan olika moment.

I det andra vårdparet ändrade omvårdnadspersonalen hur de gjorde i förflyttningen, bland annat genom att anpassa den fysiska miljön och från vilken sida de gav stöd, men det förändrade inte beteendena hos personen med demenssjukdom.

Resultat

Resultaten från denna studie tyder på att vårdparets beteenden i en förflyttningssituation kan förbättras med beteendeinriktade åtgärder skräddarsydda för att möta vårdparets behov. Studien visar också att det kan vara svårt att förbättra för vårdparet, även omvårdnadspersonalen förändrar hur de ger sitt stöd under en förflyttning och anpassar miljön.

Mer forskning behövs för att förstå hur beteendeinriktade åtgärder bäst kan utformas för att möta de komplexa utmaningarna för vårdpar på demensboenden vid problematiska förflyttningssituationer.

Referens:

Lagerlund, H., Thunborg, C. & Sandborgh, M. Behaviour-directed interventions for problematic person transfer situations in two dementia care dyads: a single-case design study. BMC Geriatr 22, 261 (2022). https://doi.org/10.1186/s12877-022-02952-5

Länkar

Till verktyget:

>DIDTAS Dyadic Intercation in Dementia Transfer Assessment Scale.pdf

Till originalartikel:

https://bmcgeriatr.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12877-022-02952-5

http://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A842386&dswid=596

https://demenscentrum.se/Nyheter/fysioterapi