Det fallpreventiva arbetet ska alltid vara individanpassat och tänk även på att involvera närstående när det finns. Fråga alltid om fall vid möte med personer som är 65 år eller äldre. Kvinnor rapporterar spontant oftare än män att dom fallit.
Om personen har betydande kognitiv nedsättning fråga en familjemedlem eller närstående om fallhistoria.
Det finns starkt stöd för att, som en del av en helhetsbedömning i fallriskutredningen, lyssna alltid på personen och ställ frågor om uppfattning om fall, orsaker till fall, framtida risker och vad personen själv har för tankar kring hur dessa risker kan förebyggas.
Fråga också om personens situation, resurser, förmågor, behov och problem och om hemmiljön och behov av anpassning i hemmet.
Åsikterna kring fall varierar och många personer har en begränsad kunskap och ibland även missuppfattningar om orsakerna till fall och hur man kan förhindra dem. Men varje person är expert på sig själv och professionen har generell kunskap och expertis. Därför är det viktigt att få en samsyn kring personen för att tillsammans kunna skapa bästa möjliga insatser och åtgärder. Ömsesidig respekt för varandras kunskap är central. Kännedom om vilka övertygelser personen har ger också en möjlighet att besvara frågor, adressera missuppfattningar och ge information om fall, samt hur varje individ på bästa sätt kan förebygga fall. Samtalet bidrar till att lyfta fram personens förmågor och se dessa som personliga resurser som kan vara avgörande i den fortsatta planeringen.
Det finns begränsad evidens för det, men män tycks se fallrisker på andra sätt än kvinnor. De verkar vara mer självsäkra i sina förmågor och mindre benägna att anpassa sina rutiner för att förebygga fall. Detta bör uppmärksammas då fallolyckor i Sverige ökar mest i gruppen män 85 år och äldre. >se statistik.
Överlag är grundläggande kunskaper om hur man på bästa sätt förebygger fall bristfällig hos äldre personer och bör därför uppmärksammas och adresseras.
Det finns starkt stöd för att en plan som utvecklats för att förebygga fall och relaterade skador bör inkludera personens värderingar och preferenser. Därför är det så viktigt att skapa planen tillsammans med personen själv.
Det finns stöd för att inkludera både äldres och vårdgivares perspektiv när individuella fallpreventiva vårdplaner skapas, denna strategi har visat bättre följsamhet och resultat av skräddarsydda åtgärder
Personens preferenser för åtgärder för att förebygga fall är varierade och ska inte antas vara desamma som personalens. Det handlar om att ta tillvara allas expertis och involvera allas kunskap för att kunna komma fram till bästa tillämpbara insatser och åtgärder för att förebygga fall.
En förutsättning är att respektera och förstärka varandras kunskap och förmågor, bland annat genom respektfull kommunikation och utbildning. Detta blir extra viktigt för personer med kognitiva och funktionella begränsningar där både informella och formella vårdgivare involveras mer omfattande.
