Sjukdomshistoria

Områden som kan bedömas under sjukdomshistoria som det finns starkt stöd för är: Kardiovaskulära sjukdomar (se även bedömning av Synkope) och Parkinsons sjukdom

Nedan anges även praktiska tips för andra områden som bör vara med i den multifaktoriella riskbedömningen,  depression, smärta och osteoporos.

Praktiskt tips är även att utföra en klinisk geriatrisk bedömning (anamnes, fysisk undersökning, laboratoriemätningar, ytterligare tester vid behov) med särskild uppmärksamhet på:

• diabetes mellitus
• osteoartrit
• neurologiska sjukdomar inklusive Parkinsons sjukdom
• polyneuropati och stroke
• kardiovaskulära sjukdomar
• kognition, depressiva symtom
• delirium
• anemi
• elektrolytrubbningar
• sköldkörtelsjukdom
• skörhet (Clinical Frailty Scale)
• sarkopeni (minskad muskelmassa)
• frakturrisk (osteoporos).

Utvärdera för potentiell atypisk sjukdomspresentation vid akuta tillstånd såsom lunginflammation, särskilt inom akutsjukvården.

Kardiovaskulära sjukdomar

Genomför som en del av en multifaktoriell fallriskbedömning en kardiovaskulär bedömning. Den ska inkludera kardiologisk anamnes, auskultation, liggande och stående ortostatiskt blodtryck och elektrokardiogram med 12 avledningar.

• Om den kardiovaskulära bedömningen ser bra ut och synkope inte misstänks, behövs ingen annan bedömning.
• Vi rekommenderar att den fortsatta kardiovaskulära bedömningen för oförklarliga fall ska vara densamma som för synkope, utöver den multifaktoriella fallriskbedömningen.
• Genomför bedömning i primärvården och remittera vid behov till klinisk fysiolog för hjärteko (hypertrofisk kardiomyopati är en relativ sällsynt sjukdom som bekräftas av klinisk fysiolog)  

>Åtgärd Kardiovaskulära sjukdomar

Parkinsons sjukdom

Genomför en bedömning av fallrisk för personer med Parkinsons sjukdom, inklusive en självrapporterad bedömning med 3 riskfaktorer. Detta innefattar en historia av fall det senaste året, episoder av låsning/frysning under den senaste månaden och en långsam gånghastighet. Bedöm rörlighetsproblem (gång- och balanskontroll, styrka inklusive låsning/frysning, kognition inklusive dual tasking (DT) och ortostatisk hypotoni.

• Förekomst av låsning/frysning är avgörande för utformningen av program för att förebygga fall.
• Långsam gånghastighet (<1,1 m/s.) förutsäger risk för fall.

>Åtgärd Parkinssons sjukdom

Praktiska tips

Praktiska tips för andra områden som bör vara med i den multifaktoriella riskbedömningen,  depression, smärta och osteoporos.

Depression

Utred eventuell depression exempelvis genom Geriatric Depressoin Scale (GDS). Överväg att hänvisa till specialist.

Smärta

En adekvat smärtbehandling bör övervägas som en del av den multifaktoriella riskbedömningen och den multidomäna behandlingen.

• En god smärtlindring kan minska risken för fall under fysisk aktivitet.
• Ett personligt tillvägagångssätt som beaktar både icke-farmakologiska och farmakologiska alternativ är nödvändigt för att minimera risken för biverkningar.
• Icke-farmakologiska tillvägagångssätt kan inkludera fysioterapi och kognitiv beteendeterapi och beteendeförändringsstrategier.

Osteoporos

Osteoporos med eller utan patologisk fraktur är förknippad med hög morbiditet och mortalitet och betydande kostnader för samhället i form av hälso- och sjukvård- samt socialtjänstens tjänster. Både benskörhet och fallrisk framhålls som betydande riskfaktorer för fraktur. Se Kliniskt kunskapsstöd Osteoporos.

Ansats för att förebygga frakturer:

• Identifiering av personer med hög risk för fall.
• Insatser för att minska fallrisken.
• Identifiering av personer med benskörhet (osteoporos).
• Genomförande av åtgärder för att minska frakturrisk, både farmakologiska och icke-farmakologiska.

Fallriskbedömning:

• Vuxna med lågenergifrakturer och de med osteoporos bör genomgå bedömning av fallrisk.
• Frakturkedja som fokuserar på personer med nyligen inträffade frakturer, bör identifiera dem med hög risk för fall och undersöka för osteoporos.

Bedömning av benhälsa:

• Personer som identifierats med måttlig till hög risk för fall bör genomgå en bedömning av benhälsan enligt lokala rutiner.
• Riskvärdering kan göras med frakturriskinstrumentet FRAX i kombination med patientens hälsostatus.
• Bentäthetsmätning med DXA (Dual energy X-ray Absorptiometry ) ska göras vid hög risk och när mätningen är avgörande för fortsatt handläggning och eventuell behandling.
• Laboratorieundersökningar görs framför allt för att utesluta andra sjukdomar eller tillstånd som bakomliggande orsak (sekundär osteoporos).
• Behandling med läkemedel utgår inte enbart från resultatet av bentäthetsmätning utan från en helhetsbedömning av patienten.

>Åtgärder Osteoporos