Områden som kan bedömas under autonom funktion och som det finns starkt stöd för inkluderar Ortostatisk hypotension och synkope (ingår även som en riskfaktor utifrån fem frågor i flödesschemat). Nedan hittar du även praktiska tips på att bedöma urininkontinens som en del av den multifaktoriella riskbedömningen.
Bedömningarna är uppdelade efter boendeform, sjukhus, särskilt boende eller eget boende.
Ortostatisk hypotension innebär sänkning av systemiskt blodtryck i stående.
Mät blodtrycket först i liggande (efter minst 5 minuters sängvila) och upprepade gånger när du står upp. Helst kontinuerligt, eller alternativt med 1 minuts intervall upp till minst 3 minuter, optimalt 5 minuter.
Benämns ofta som svimning. En noggrann klinisk bedömning räcker i de flesta fall. Synkope delas in i neurogen, ortostatisk och kardiell synkope. Hos en del personer ses en kombination av dessa orsaker.
Definitionen av urininkontinens är ofrivilligt urinläckage och ska beskrivas med typ av läckage, frekvens, besvärsgrad samt påverkan på det sociala livet och livskvaliteten.
En läkare bör bedöma personer som upplever oförklarliga fall eller episoder av kollaps för att fastställa den bakomliggande orsaken.
Vid behov, genomför en urininkontinens-bedömning för att se om eventuella problem kan modifieras eller förhindras.
>Åtgärder autonom funktion - sjukhus
Erbjud alla personer en urininkontinens-bedömning för att identifiera problem som kan modifieras eller förhindras.
>Åtgärder autonom funktion - särskilt boende
Se till att personer som upplever oförklarliga fall eller kollapsepisoder undersöks av en läkare för att fastställa bakomliggande orsak.
Erbjud personer en urininkontinens-bedömning för att se efter problem som kan modifieras eller förhindras.
>Åtgärder autonom funktion eget boende